In times of crisis people tend to become more innovative and creative, trying to find new solutions, and also we notice a new type of solidarity, we stand more united against our enemy.

An empty city – what is that? How does it mean for us and how does it affect our lives?

Is there something that successful innovation projects have in common? Well, that is exactly what we want to find out.

Är vi svenskar ensammast i världen? Vi bor i hög utsträckning i singelhushåll och de flesta av oss upplever oss som ensamma. För många är den upplevda ensamheten ett stort problem. Är det kanske något vi behöver tänka in i stadsplaneringen?

Visst borde det vara så att en stad bedöms utifrån hur de behandlar sina mest utsatta invånare.

I en global studie som Cisco gjorde för ett par år sedan frågade man unga människor vad de tänkte om framtiden. Bland annat frågade man om studiepersonerna kunde tänka sig att operera in ett chip i hjärnan som lät dem vara ständigt uppkopplade. Tänk dig, ständig tillgång till Wikipedia, Google, all världens data, bara en tanke bort.

Prototypsamhälle är säkerligen ett nytt begrepp för många, trots att det faktiskt har funnits med ganska länge inom t.ex. design och digitala utvecklingsverksamheter. Innebörden är att vi måste lära oss leva med att produkter och tjänster som vi köper med avsikt att börja använda dem, inte är färdigutvecklade. De är betaversioner som vi ska vidareutveckla tillsammans med producenterna.

Nu väntar vi med spänning på de första resultaten av testerna av tunnlarna. Är det här ett system som kan revolutionera hur vi transporterar oss i framtiden?

Att befinna sig mitt i ett samhällsskifte mot ett digitaliserat samhälle kan kännas stressande, svårgripbart och kanske till och med lite läskigt. Det kan vara svårt att hänga med i svängarna. För svänger gör det. Vad som är inne ena dagen är ute nästa, de företag som vi trodde var en cementerad del i samhället kanske inte finns i framtiden och lagar och regler befinner sig i transformation. Samtidigt är det ju nu det är som mest spännande och nya möjligheter som visar sig.

Visst har vi hört det förut, men stämmer det verkligen? Är syftet digitaliseringen i sig? Eller är syftet något annat?

Jag mins en intervju vi höll när vi genomförde studien Urban Trends – The future of cities. Mötet var med Bernard Salt, Business Advisor på KPMG i Sydney, Australien. Han talade om vikten av politiskt mod och långsiktighet för att våga ta beslut som påverkar staden och dess boende. I det här fallet handlade det om Sydney. Att ha korta mandatperioder ger inte den stabilitet som krävs för att kunna ta beslut om stora investeringar i till exempel infrastruktur, sa Bernard Salt. Det krävs mer mod och långsiktighet.

”Bruttonationalprodukten… kan mäta upp vad som helst … utom vad som gör livet värt att leva”. Robert F. Kennedy. Bruttoregionprodukten ökar ju fler tjänster och produkter som säljs, de ökade i somras när brandförsvaret fick rycka ut vid olika skogsbränder, när bilar krockar på gatan, eller när klottersanerare kallas ut för att städa upp efter vandalism. Men däremot ökar BRP inte vid volontärarbete, när vi skyddar miljön för att kunna andas frisk luft, när du lånar ut din skruvdragare till dina grannar, eller när den där fantastiska läraren ger det där lilla extra för att få sina elever intresserade av samhällskunskap.

Nästa steg i vårt projekt Urban trends handlar om att komplettera vårt projekt-team med fler. Företag och organisationer som vill ta reda på hur vi skapar hållbar samhällsutveckling. Själv ser jag så oerhört mycket fram emot den här hösten. Jag har många möten inbokade med personer som gör skillnad. Personer som är med och skapar projekt som bidrar till hållbara stadsmiljöer. Personer, företag och organisationer som arbetar för att identifiera klimatsmarta lösningar, ta vara på digitaliseringens möjligheter för att möjliggöra möten mellan människor, skapa smarta transportlösningar och generera nya arbetstillfällen.

Årets Almedalen är större än någonsin. Det var ju väntat med tanke på att det är ett valår och att det i år är 50 år sedan som Olof Palme, den dåvarande Utbildningsministern, höll sitt improviserade tal på ett lastbilsflak i Visby, startskottet för Almedalsveckan.

Människors trivsel med och stolthet över staden hänger tätt samman med vår uppfattning om dess själ. Upplever man att stadens själ/identitet är stark, uppskattar man staden mer.

Ingen kan skapa en smart stad själv, vi måste göra det tillsammans. Hur kan vi genom att hantera information skapa smart lokaltrafik, smarta byggnader och smarta stadsdelar. I slutändan kan det leda till en global standard!

Det är precis likadant med digital transformation som med min odling. För att lyckas med sin digitala transformation, hålla en hög innovationstakt och utvecklas behöver man samla de bästa leverantörerna i ett ekosystem.

Kommer vi att förutspå var brott kommer att begås och kunna sätta in insatser för att förhindra att de ens sker? Kommer självkörande fordon helt att ersätta all persontrafik och kommer blockkedja bli lösningen på framtidens energiförsörjning?

Året är 2018 och jag tror att nästan att vi alla har känslan av att vi står inför ett vägval. Ska vi ta den högra dörren, eller den vänstra? Eller kanske ska vi bara stå still… Det är som ett sorts verklighetens sliding doors.