Ett framtidsprojekt initierat av Tyréns.

Ensammast i världen?

Jag fick äran att moderera ett samtal om svenskar och ensamhet. Ett ämne som startade många tankar hos mig. Nog har jag läst flera artiklar om att svenskar och ensamhet, om hur vi i hög utsträckning bor i singelhushåll. Men är det bara det bara vår boendesituation som har givit oss ryktet som ensammast i världen?

 

Som underlag för vår diskussion låg en nyligen genomförd studie av WSP, som inte bara visar att vi bor i singelhushåll, utan också visar att vi upplever oss som ensamma. Sex av tio svenskar känner sig ensamma enligt studien. Känslan är högre bland våra unga och bland boende i våra stora städer.

Jag upplever mig som lyckligt lottad person, jag lever inte själv, jag bor med min familj och har ett stort nätverk av familj, vänner och bekanta. Det finns alltid någon att ringa om jag behöver vänskap eller känna mig som en del i ett större sammanhang. Jag har både djupa och ytliga bekantskaper.

 

Men jag fick en så stark känsla i somras, när jag hade förskansat mig och familjen på gården långt ute på landet. Jag hade slagit mig ned i en solstol och spejade ut över de öde ängsmarkerna, jag hade inget planerat på flera dagar och bara njöt. Men så öppnade jag Instagram och kunde följa Sofias flöde. På bild efter bild, dag efter dag lade Sofia ut bilder och videos på hur hon och hennes familj partajjade, åt middagar med vänner, hade spontanfester, reste runt i Europa och var ute och hajkade i naturen. Då kände jag mig helt plötsligt ensam. Samma vecka läste jag om den svenska influencern som hade en hemmakväll ensam och kände sig så misslyckad att hon iscensatte en fest på Instagram. Hon gjorde paraplydrinkar och lade ut bilder som skulle få följarna att tro att var på fest bland vänner, fast hon i verkligheten satt ensam hemma. Inte konstigt att våra unga upplever sig ensamma då.

Så varför skriver jag om ensamhet i en blogg som handlar om hållbar samhällsutveckling? Jo, för att jag tror att vi behöver tänka in den upplevda ensamheten i stadsplaneringen. Vi behöver skapa fler mötesplatser, skapa möjlighet för fler att träffas. Oavsett vem man är få möjlighet att möta fler. Både de som är lika och de som är olika en själv.

 

I studier om stadstrender möter vi nya fenomen med syfte att övervinna ensamhet, moderna typer av kollektivboenden, dagis som ligger i samma lokaler som seniorboende, appar med enda syfte att få folk att mötas, romantiskt, eller för vänskap, kyrkanmitt i staden som öppnar upp för icketroende människor, som bara vill få vara tillsammans med andra en stund i veckan. Så vad kan din organisation göra för att överbrygga ensamhet och skapa nya, spännande mötesplatser. För ensamhet är både ett personligt problem och ett samhällsproblem.  Självklart är det individens ansvar att råda bot på sin ensamhet, men också en möjlighet för organisationer att skapa nya förutsättningar för möten.