Ett framtidsprojekt initierat av Tyréns.

Hur kommer prototypsamhället påverka planering och utveckling av städer?

En god vän till mig nämnde nyligen prototypsamhället som något vi måste förhålla oss till i vår digitala samtid och framtid. Prototypsamhälle är säkerligen ett nytt begrepp för många, trots att det faktiskt har funnits med ganska länge inom t.ex. design och digitala utvecklingsverksamheter. Innebörden är att vi måste lära oss leva med att produkter och tjänster som vi köper med avsikt att börja använda dem, inte är färdigutvecklade. De är betaversioner som vi ska vidareutveckla tillsammans med producenterna. Vi har redan vant oss vid att t.ex. mjukvara uppdateras kontinuerligt med alltifrån bugfix till nya features och finesser.

Prototypsamhällets drivkrafter är många. Den tekniska utvecklingen går fort – förutsättningar och möjligheter förändras snabbt. Samtidigt blir konsumenterna smartare, vilket innebär att sannolikheten att skapa en lyckad produkt ökar om man tidigt bjuder in användaren i processen. Hur kommer detta påverka planering och utveckling av städer i framtiden? Sedan 70-talet har medborgare bjudits in i tidiga skeden av stadsutvecklingsprocessen för att lämna synpunkter på kommunens och/eller branschens förslag. Men hur skulle det se ut om vi faktiskt började bygga betaversioner av byggnader och infrastruktur, gjorda för att utvecklas och förbättras löpande och kanske aldrig bli helt färdiga?

Det finns redan exempel (snarare experiment) på prototyputveckling inom samhällsbyggnad. Jag tänker bl.a. på living labs– bostäder där de boende lever i en miljö som ständigt förändras och utvärderas. Parallellt pågår forskning, ofta med syfte att besvara frågor om hur man kan bygga och bo hållbart. Ett living labär således en testbädd för hållbart boende. Ett annat exempel är projektet Testbed Kiruna, som ska ge företag i regionen möjlighet att utveckla nya lösningar, tjänster och produkter inom hållbarhet.

Kiruna har förvisso unika förutsättningar eftersom man bygger (om) staden ”från början” och living labsär kontrollerade miljöer anpassade för experiment. Men, det är ändå nyttigt att fundera på om vi på liknande sätt kan uppgradera medborgarinflytandet i stadsutvecklingen samtidigt som vi förbättrar förutsättningarna för hållbara smarta lösningar. Exempelvis en detaljplan som antas i version 0.8 och sedan genomgår uppdateringar i takt med att exploatering påbörjas? Eller ett kvarter där inflyttning sker i version 0.5? Engagemanget hos boende påverkas ofta positivt av att vara med mer i utvecklingsprocessen och förutsättningen att skapa verkligt innovativa lösningar ökar markant om möjlighet ges att testa sig fram. Det finns självklart utmaningar, men digitaliseringen flyttar hela tiden ramarna för vad som är möjligt.

 

__________________________________________________________________________________________

 

Detta inlägg är en något förkortad version av en krönika av Mia Wahlström (Tyréns), vilken publicerades i Fastighetsnytt nummer 5, 2018 samt i fastighetsnytt.se 2018-11-17.